Det vidgade textbegreppet som stöd i barns möte med livet

I många av de processer vi befinner oss samverkar vi och har ett fantastiskt stöd av ”våra” barnboksbibliotekarier Tove och Ulrika på Stadsbiblioteket i Halmstad. Idag bjuder vi på ett gästinlägg från dem- ett blogginlägg som berör det som kanske många gånger är svårt att tala om, både med barn och vuxna. Det handlar om de osynliga barnen, de barn som lever tillsammans med vuxna som berörs av psykiskohälsa av olika anledningar.

osynlig

Barnlitteraturen är många gånger en bra väg in i det som är svårt att beröra, oavsett om det handlar om döden, skilsmässa eller ohälsa. Nedan bloggar Tove och Ulrika om den kommande föreställningen kring De Osynliga barnen, arbetet runt denna och kring barnlitteratur som behandlar ämnet.

Håll till godo!

De osynliga barnen Psykisk ohälsa är ett växande problem i dagens samhälle med hög arbetslöshet och ökad stress inom arbetslivet. När vuxna av olika anledningar blir frånvarande i barnens liv tar barnen på sig skulden. Hur kan vi möta och stödja barn som lever nära psykisk ohälsa och lyssna på deras berättelse?

I Lyssna på barnen torsdag 3/4 18.00-19.30 Klarasalen Stadsbiblioteket talar psykiatrisköterskorna Marjut Blomqvist och Agneta Bengtsson och skådespelaren Oscar Skagerberg om de osynliga barnen. Du som går på den föreläsningen får biljetter så du också kan se en barnteaterföreställning på temat.

Den lilla pappan som gick i ide” med MolièreEnsemblen ges för barn och vårdnadshavare både fredagen den 4/4 9.30, 10.45 och lördagen den 5/4 10.30 i Klarasalen Stadsbiblioteket. Tulle och hans pappa är bästa kompisar. En dag vaknar inte pappa. Vad har hänt, har han gått i ide? Har han blivit förvandlad till en björn? Tulle ger sig ut på äventyr för att hitta räddningen till pappa. I skogen träffar han läskiga monster, men också Sara som älskar blåbärspaj och fågeln Kvitter som kan sjunga så Tulle förstår vad han säger. 3-9 år.

Ur Lärarhandledning framtagen av referensgrupp till föreställningen Den lilla pappan som gick i ide med MolièreEnsemblen:

Så upptäcker du barnen:
Grovt kan man säga att man ska hålla koll på självdestruktivitet och aggressivitet. Det finns fyra personlighetstyper man kan vara extra vaksam på:

• Hjälten som tänker: Om jag är jätteduktig, glad och hjälpsam kanske alla tror att allt är ok?

• Rebellen som tänker: Om jag bråkar jättemycket märker ingen de andra bråken?

• Clownen som tänker: Om alla skrattar nu så märker de inte mina tårar.

• Tapetblomman som tänker: Om jag sjunker in i väggen här så märker ingen att jag existerar.

osynlig2

Berättelsens kraft

När ett barn berättar ska du släppa allt annat. Du får inte avbryta. Du måste lyssna klart. Någon annan får ta resten av barngruppen. Håll dig lugn. Bli inte upprörd. Lyssna klart. Hjälp berättelsen framåt med små lugna kommentarer: ”Så kan det vara.” ”Vad hände sen?” ”Hur menar du?” När du har lyssnat klart har du gjort en livsavgörande insats för ett barn i kris. För när man berättar sin historia för någon som lyssnar med intresse och empati blir det plötsligt en till som bär bördan av det som känns så tungt. Barnet erfar också att den här berättelsen är möjlig för andra att höra. Det går att berätta den. Missförstånd om vad som är tillåtet och rätt kan dessutom rättas till i samtalet med en klok vuxen. Få saker är så välbevarade som familjehemligheter. Barnen vet exakt vad man får säga och inte. Många lastar sig själva för våld, övergrepp och missbruk och tror att det är deras fel. Andra vågar inte berätta för att de är rädda för att bli bestraffade av föräldrarna. Om ett sådant barn äntligen anförtror sig kan det vara lockande att lova att inte berätta för någon. Men de är inte betjänta av oärlighet och ytterligare svek, därför kan duinte lova något sådant. Säg i stället att du ska göra ditt bästa för att barnet ska få hjälp, att du måste berätta för andra vuxna som kan ge barnet och familjen hjälp.

Var en del av det goda

När barn berättar om hemförhållanden som är fasansfulla är det helt rimligt att reagera med sorg, förtvivlan, upprördhet och ilska. Men den reaktionen bör du inte visa för barnen. De kan känna att de måste ta hand om dig då, men de har fullt upp med sig själva och sina besvärliga liv,Den här upprördheten gör ocksåatt man vill agera. Tänk då på att du redan gör det i din yrkesgärning. Du har möjlighet att visa lusten och glädjen till kunskap och lärande. Det är alternativ till de här barnens mörker. förskolan, lärarna och kompisarna kan vara en del av det goda och ljusa. Det förutsägbara och tydliga i att vara i förskola/skola kan vara en lättnad och en trygghet, som en fristad.

Du kan också läsa böcker om barn som har problem med sina vuxna.

Vi vill tipsa om:

Bilderböcker:

Dahle, G.:         Snäll

Arg

Mammas hår

Jaensson, H.:  Pang

Lindenbaum, P.: När Åkes mamma glömde bort

Kapitelböcker:

Gripe, M.:        Elvisböckerna

Jansson, T.:      Det osynliga barnet

Lindgren B.:     Stora Sparvel, Bara Sparvel

”Jag tror att vi alla har vålnader inom oss, och det är bättre när de talar än när de inte talar… Under en tid dominerades mitt liv av det som far inte hade sagt – det han inte hade berättat.”

Erik Davidsen, huvudpersonen i Siri Hustvedts roman Sorgesång.

       

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Språkutveckling

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s