Fredagen den 14 mars spenderades på Läsrörelsens idékonferens Plats för barn i Stockholm. Konferensens syfte var att väcka tankar och inspirera till ett arbete för att bekämpa språkfattigdomen. En inspelning av konferensen kommer att läggas ut på Läsrörelsens hemsida framöver. En artikel om konferensen finns här.
Under dagen föreläste och berättade olika forskare, lärare och språkaktörer om vikten av ett fokus på barns och elevers språk-, läs- och skrivutveckling. Deras föreläsningar och berättelser väckte flera frågor och funderingar hos mig:
Är det kanske så att vi i förskola och skola ibland utövar en turbopedagogik- att vi är så fyllda av allt vi känner måste processas att vi istället hamnar i en situation där vi ”kunskapsstressar” våra barn (och pedagoger) istället för att gå på djupet i kunskapandet?
Innebär vårt fokus på kvalitetssäkring i förskola och skola ett alldeles för stort fokus på det mätbara och siffror? Liedman har sagt att ”Siffrorna härskar medan kvalificerade omdömen betraktas med misstro.” Vilken roll spelar då den systematiska och kvalitativa analysen av vår verksamhet?
Frågan ”Hur vill den här boken bli läst?” är en viktig fråga att ställa för att kunna göra ett medvetet och kvalitativt text/bokval med utgångspunkt i elevgrupp och lässyfte. För att avgöra hur en bok ska läsas måste vi läsa den högt själva- att högläsa en bok vi inte läst och bearbetat medför en kvalitativ risk.
Reichenbergs föreläsning fick mig att återigen konstatera att framgångsrik läsundervisning kräver läsfrämjande inspiratörer i form av strategikunniga pedagoger/lärare och bokkunniga skolbibliotekarier. Tänk vilken härlig synergi effekt ett sådant samarbete ger!
Vikten av en för alla elever utmanande läsundervisning lyftes av Myrberg- ALLA elever måste utmanas och få möjlighet att stärka sin läskondis och sitt läsmod.
Molloy fick mig att fundera över hur medvetna vi, lärare och samhälle, egentligen är om vilken effekten blir på våra manliga elever då de hela tiden pekas ut som svaga i kunskapssammanhang. En skrämmande tanke i förhållande till det faktum forskningen visar på- att elevens akademiska självkänsla har en avgörande roll vid kunskapsinhämtning och inlärning.
En diskussion kring det kommande Läslyftet fick mig återigen att konstatera att jag starkt anser att alla lärare, oavsett ämne, och skolbibliotekarier borde vara självklara deltagare- något som skulle leda till ett gränsöverskridande gemensamt läsfrämjande arbete.
Baylan pratar om vikten av bemannade skolbibliotek och det faktum att skolbibliotek måste ses som både fysiska och virtuella världar och resurser. Yes! Absolut!
Avslutningsvis:
”Ett liv utan läsning är ett liv i utanförskap. Det i sin tur leder i förlängningen till marginalisering. Människor lider och slås ut från arbetsmarknaden.”
Resan hem var skakig och huvudet var fyllt av en mängd skakiga tankar- men det är verkligen bra att bli lite omskakad och få bekräftelse på sina tankar ibland.
Språkutvecklarna 