I drygt två års tid har jag haft förmånen att följa hur pedagoger på Stenstorps förskola utvecklat sitt arbete med att sätta fokus på språkljuden. Tillsammans med specialpedagog på förskolan har man vänt och vridit på aktiviteterna under dagen, för att hitta naturliga sätt att belysa och betona språkljuden för alla barn i gruppen.
Till att börja med tar man alla tillfällen i akt under samtalen med barnen, till att härma olika djur och ljud, och till att leka med språkljuden på olika sätt. Man använder barnens nyfikenhet på bokstäver för att ytterligare betona hur bokstäverna låter, och uppmuntrar barnen att utforska skriftspråket och talspråket genom att ”smaka” på ljuden och känna efter hur de görs i munnen.
På förskolan har man också funderat kring hur man kan använda Praxisalfabetet (som jag tidigare presenterat på denna blogg) på ett roligt och motiverande sätt. Resultatet är att man fäst Praxis fonembilder med tejp på golvet, i en eller flera slingor i några av rummen – vilket skapar ett slags ”Ljudpromenader”. När barnen vill kan de gå eller skutta mellan bilderna, eller ”hoppa hage”. De härmar språkljuden när de landar på de olika bilderna. Att barnen får vara aktiva och röra på sig underlättar för de barn som har svårt att sitta stilla, lyssna och fokusera på språket, här får de då istället tillfälle att använda hela kroppen samtidigt som de utvecklar sitt språk. Även barn som bara passerar ljudpromenaden registrerar bilderna vilket gör att representationerna av språkljuden i hjärnan automatiskt aktiveras.
Självklart kräver ljudpromenaderna att pedagogerna jobbar med Praxisalfabetet i andra sammanhang, så att barnen lär sig koppla ihop rätt språkljud med rätt bild. Det är precis som med allt annat viktigt att de vuxna också är goda förebilder för barnen och själva använder ljudpromenaderna med glädje, åtminstone i ett första skede.
Språkutvecklarna 