Språkutveckling

Låt oss sätta fokus på barns språkutveckling för en stund. Redan under fosterstadiet startar barns språkutveckling eftersom fostret hör mammans röst och språkmelodi inifrån livmodern. När barnet sedan föds finns redan ett antal viktiga förmågor som möjliggör att barnet utvecklar ett språk. Barnet söker ögonkontakt, härmar, övar sig i turtagning och har en stark vilja att samspela och kommunicera. Redan från allra första stund skickar barnet signaler till sin omgivning, i form av skrik, läten och blickkontakt. Det är mycket fascinerande att se hur det lilla barnet efter bara några dagar speglar ansiktsuttryck hos samtalspartnern. Efter några veckor ger barnet även svarsleenden till sina samtalpartners.

Språktrappa

För att ge en överskådlig bild av hur barns språkutveckling går till, så kan man likna processen vid en trappa. Illustrationen ovan är återgiven efter en modell av Bloom & Lahey med tillägg av Barbro Bruce. Språk består av flera olika nivåer. På trappans första trappsteg finner vi pragmatiska förmågor, som också brukar kallas språkets funktion. Många av dessa förmågor, såsom ögonkontakt, härmningsförmåga, vilja att samspela och kommunicera samt turtagningsförmåga, är nedärvda och biologiskt viktiga för att barn och föräldrar ska kunna knyta an till varandra. Med turtagningsförmåga menar vi förmågan att lyssna och vänta på sin tur, samt även att kunna signalera att man vill säga något och ta sin tur i ett samtal. I pragmatiken ingår även förmåga till gemensam uppmärksamhet,  samt förmågan att läsa av andra människors signaler och förstå andra människors tankar och perspektiv. Pragmatik likställs många gånger med samspelsförmåga, vilket är ganska logiskt med tanke på att de pragmatiska förmågorna är nödvändiga för att samspelet ska lyckas och dessutom kunna ska på ett smidigt och följsamt sätt.

Trappans andra trappsteg kallas semantik, eller vardagligare uttryckt språkets innehåll. Här finns det viktiga ordförrådet och språkförståelsen. Det lilla barnet översköljs av en ocean av ord, och förstår i början inga av dem. Men med hjälp av repetition och att orden används i olika sammanhang klarar barnet att länka samman rätt ord med rätt föremål eller begrepp. När barnet närmar sig ettårsdagen förstår hen i regel flera hundra ord, även om endast en begränsad andel av dessa kan uttryckas. Ordförrådets storlek och kvalité är helt beroende av hur många ord barnet möter, och barn med flera språk kan ha olika ordförråd på sina olika språk. Skillnaderna i ordförrådens kvantitet vid skolstart kan vara så stora som 3.000-20.000 ord. Ju fler ord och begrepp ett barn lär sig, desto bättre blir barnets språkförståelse. Men språkförståelse handlar inte bara om antalet ord, utan även om ordens böjningar, meningsbyggnaden i språket, uttryck och nyanser m.m. Det är t.ex. stor skillnad på ”hoppa över staketet” och ”hoppa över frukosten”, eller ”flickan gillar hunden” och ”hunden gillar flickan”. Viktigt att komma ihåg är att språkförståelse och situationsförståelse lätt förväxlas med varandra. Barn som har svårt att tolka språket utvecklar ofta strategier för att förstå utifrån situationerna. De tittar kanske på vad kompisen gör, eller jämför med liknande situationer de varit med om när de tolkar vad som förväntas av dem. Man kan bara gå till sig själv och fundera på hur kommunikationen fungerar när man är i ett annat land och inte kan språket. Ofta brukar det gå ganska bra att kommunicera med befolkningen i landet ändå – till en viss gräns. Behöver jag köpa medicin, eller anmäla en försvunnen väska på flygplatsen så kan jag ofta förmedla mitt budskap via kroppsspråk, röstläge och situationsförståelsen.

På trappans tredje steg finner vi språkets form, vilket innebär grammatik och fonologi. När barn har ca 50 ord i sitt aktiva ordförråd, har de tillräckligt många för att de ska kunna börja sätta samman orden till meningar. Detta brukar ske någon gång mellan 1,5 och 2 års ålder. Ungefär samtidigt kan man höra att barnet börjar böja ord, bestämd form (hunden, katten, gubben, soffan), plural (hundar), kongruens (den stora hunden) m.m. Grammatiken och förmågan att berätta utvecklas sedan kontinuerligt under hela förskoletiden.

Vad gäller språkljuden så tränar sig barn i att göra olika språkljud under hela jollerperioden. De första ordens fonologi är ofta förenklad eftersom språkljuden erövras succesivt under förskoletiden. Ofta noteras att barn har lättare att uttala ord med språkljud som ligger långt fram i munnen. Läppljuden brukar vara enkla för barnen att lära sig, och det är alltså ingen slump att många språk världen över, liksom svenskan, betecknar orden för mamma och pappa med m och p eller b. intuitivt förenklar vi många ord för små barn så att barnen ska ha lättare att använda orden. Därför säger du kanske ord som ”pippi” istället för fågel eller ”nana” istället för sova när du pratar med ett mycket litet barn. Ibland får vi frågan om det är fel att använda sådana ord till barn, om man inte borde benämna föremålen med dess rätta namn istället? Eftersom vi är för all kommunikation, anser vi inte att det är fel på något sätt att anpassa språket en aning för små barn. Då förutsätter jag att man använder det riktiga ordet OCKSÅ, och varierar sig när man pratar med barnet. Vilken tur för det barnet, som får lära sig två ord för samma sak, både vovve OCH hund, eller kisse OCH katt. Redan i fyraårsåldern brukar det fonologiska språkbygget vara klart, möjligen med undantag av de svåraste språkljuden, nämligen r och sch-ljuden.

På fjärde trappsteget i modellen finns språklig medvetenhet. Att bli språkligt medveten handlar om att kunna skifta fokus från språkets innehållssida till språkets formsida. Det gäller alltså att fokusera på HUR orden låter, istället för vad orden betyder. Denna språkliga medvetenhet kan ofta fungera som en bro mellan talat och skrivet språk, vilket är en anledning till att förskolan och förskoleklassen ofta ägnar mycket tid åt att stimulera och väcka den språkliga medvetenheten. Att bli språkligt medveten är bl.a. att kunna höra ljud i ord, t.ex. om det finns något s i sol. Det innebär också att kunna höra om ett ord är långt eller kort, rimmar eller börjar med samma ljud.

På femte trappsteget hittar vi läsning och skrivning. För att läsa och skriva måste barnet lära sig koppla samman språkljud och bokstav, och kunna sätta samman bokstäverna till ord. Men läsning är så mycket mer än den rent tekniska avkodningen. Det är en process där barnet använder språk och andra kunskaper för att förstå och tolka texten, och det krävs både lust, motivation och tid för att lyckas med sin läs- och skrivinlärning. Det är också av stor vikt att barnet har med sig en positiv relation till, samt många tidigare möten med, böcker och skriftspråk in i läs- och skrivinlärningen.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s